Siffran som ännu inte finns

En ägare med elva anläggningar i tre medlemsstater satte sig den här veckan för att besvara en enkel fråga: vilken av dessa byggnader hamnar i de sämsta 16 %? Det finns ingen publicerad siffra att stämma av mot. Inte i något av de tre länderna. Inte i någon av de tjugosju.

Det är hela problemets form. Skyldigheten är skriven, daterad och bindande. Det värde du skulle mäta dig mot har inte räknats fram av dem som är skyldiga dig beräkningen.

Den 15 juli 2026 inledde Europeiska kommissionen överträdelseförfaranden mot varje medlemsstat i unionen och skickade formella underrättelser för att de inte fullt ut har införlivat det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda. Alla 27. Kommissionens eget generaldirektorat för energi publicerade åtgärden samma dag.

Vad artikel 9 faktiskt kräver av dig

Artikel 9 är den del av omarbetningen som når din balansräkning. Den ålägger varje medlemsstat att fastställa en högsta tröskel för energiprestanda på den nivå där 16 % av dess nationella bestånd av byggnader som inte är bostäder ligger över, och en andra tröskel på den nivå där 26 % ligger över.

Datumen är den svåra delen. Minimikrav på energiprestanda måste säkerställa att alla byggnader som inte är bostäder ligger under 16 %-tröskeln från 2030 och under 26 %-tröskeln från 2033. Båda trösklarna utgår från det nationella byggnadsbeståndet såsom det såg ut den 1 januari 2020, vilket innebär att referenspunkten redan ligger sex år tillbaka och inte kan flyttas av något en ägare gör i dag.

Trösklarna är nationella, inte europeiska. En byggnad som skulle klara ribban i en medlemsstat kan hamna under den i en annan, eftersom ribban dras mot det landets eget bestånd. Just därför har det uteblivna införlivandet kommersiell och inte symbolisk betydelse: utan din medlemsstats publicerade tröskel kan du inte rangordna din egen portfölj mot den.

Förseningen är regeringens. Klockan är din.

2030 och 2033 ligger fast i EU-rätten och påverkas inte av någon regerings försening. Det som glidit är införlivandefristen, inte efterlevnadsfristen.

Artikel 35 lade fast tidsplanen tydligt. Medlemsstaterna skulle sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artiklarna 1, 2 och 3, artiklarna 5 till 29 och artikel 32, tillsammans med bilagorna I, II, III och V till X, senast den 29 maj 2026. För artikel 17.15 gällde ett separat och tidigare datum: den 1 januari 2025.

Renoveringskön väntar inte på lagstiftare. EU:s årliga energirenoveringstakt ligger för närvarande på 1 %. Den siffran beskriver kapaciteten i den marknad där du kommer att konkurrera om besiktningsmän, projektörer, installatörer och ledtider. Varje månad som går åt till att vänta på en nationell siffra är en månad som inte tillbringas i en kö som redan är tunn.

Det som följer är procedurmässigt och begränsat. Medlemsstaterna har två månader på sig att svara och slutföra införlivandet. Är kommissionen inte nöjd med svaret kan den avge ett motiverat yttrande. Det är nästa steg, och det är det enda steget som följer härifrån. Ingen sanktion, inget domstolsdatum och ingen efterlevnadsbedömning av något enskilt land har beslutats.

Pannstödet som skulle ha upphört för arton månader sedan

En skyldighet i omarbetningen har gällt sedan början av 2025 och är lätt att missa inne i en investeringsplan. Artikel 17.15 lyder, i den bindande texten: "Från och med den 1 januari 2025 ska medlemsstaterna inte ge några ekonomiska incitament för installation av fristående pannor som drivs med fossila bränslen".

Läs den formuleringen noga, för kommissionens egen sammanfattning gör det inte. Kommissionens webbsida parafraserar bestämmelsen som att den gäller "pannor för fossila bränslen" och stryker ordet "fristående". Den bindande texten är snävare och mer precis än institutionens egen beskrivning av den. När sammanfattningen och lagen går isär är det lagen en domstol läser.

Den praktiska följden är en budgetfråga. Om ett pannbyte har kalkylerats mot ett nationellt incitament är det värt att bekräfta incitamentets laglighet efter den 1 januari 2025 innan pengarna binds upp, inte efteråt.

Vad en ägare kan göra under tiden

Avsaknaden av en nationell tröskel hindrar dig inte från att förbereda dig för den. Den hindrar dig bara från att veta exakt var gränsen går.

Underlaget är redan ditt. Energiprestanda per kvadratmeter över din egen portfölj går att mäta i dag, utan att någon regering publicerar något. Att rangordna dina egna tillgångar från sämst till bäst talar om vilka anläggningar som är kandidater till de nedersta 16 % under varje rimlig tröskel, och den rangordningen ändras inte när siffran kommer.

Den här åtgärden är snäv och bör hållas skild från bruset. Den skiljer sig från kommissionens överträdelsepaket i juli, som inte med ett ord nämner byggnader, EPBD eller direktiv (EU) 2024/1275. Att blanda ihop de två ger en felläsning av vad som faktiskt har utlösts.

Läs vidare: Europa sätter en klocka på nätanslutningar  |  AI-märkningen landar hos dig, inte hos din leverantör