Två forskarlag, två världsdelar, ett fynd

Tim Weiss vid Imperial College London och Nevena Radoynovska vid Emlyon Business School i Lyon ägnade sin studie åt att läsa domstolshandlingar: akterna om bolag från Silicon Valley och de grundare som åtalats för bedrägeri mellan 2000 och 2023. Deras artikel, Criminal Deception in Silicon Valley, publicerades på nätet i Organization Science den 29 juni 2026.

Ett andra lag nådde samma kvarter från motsatt håll. Alexander Dyck, Freda Fang, Camille Hebert och Ting Xu vid Rotman School på University of Toronto satte samman det som deras arbetsrapport för National Bureau of Economic Research beskriver som den första datamängden över bedrägerier inom riskkapital, med 654 amerikanska nystartade bolag med fondfinansiering. Den kom i februari 2026 som arbetsrapport 34868 och vilar på åtgärder från tillsyn och åklagare, aktieägarprocesser och dokumenterade fall.

Den ena studien är kvalitativ och läser hur bedrägeriet faktiskt utfördes. Den andra är kvantitativ och frågar vad som förutsäger det. De byggdes oberoende av varandra, med skilda metoder, och de möts i en slutsats som inte ligger där de flesta tittar.

Stegen som en grundare klättrar

Weiss och Radoynovska beskriver bedrägeri som en stege med tre pinnar och inte som en enskild handling. Den första är ytfasaden: att berätta för investerarna att bolaget går bättre än det gör. Det är den vanliga pinnen, och den bor i den tidiga presentationen, där en grundare säljer en vision och där avståndet mellan berättelsen och bokföringen passerar som vanlig optimism.

Den andra pinnen är den förstärkta fasaden, där grundaren tillverkar bevis till stöd för det ursprungliga påståendet. Den tredje är den djupa fasaden, där själva tekniken uppfinns och en parallell version av bolaget byggs och underhålls för att utomstående ska kunna granska den.

Mekanismen väger tyngre än indelningen. Forskarna binder den uppnådda pinnen till storleken på gapet mellan den prestation investerarna väntar sig och den bolaget levererar. Bedrägeriet trappas upp för att gapet vidgas, inte för att en människa förändras. Det ramar in hela problemet på nytt: det som driver klättringen är den förväntan som sattes, och förväntningar sätts av styrelse, investerare och kund tillsammans.

Talet som faktiskt förutsäger det

Torontolagets centrala resultat är att styrningsegenskaper, och inte grundarens drag, är de starkaste förutsägarna av bedrägeri. Den skarpaste enskilda variabeln är vem som kontrollerar styrelsen. Bolag med grundarkontrollerade styrelser visade 88 procent högre sannolikhet för bedrägeri än de med investerarkontrollerade eller delat kontrollerade styrelser. Den siffran cirkulerar i kortform som dubbelt så sannolikt, vilket överdriver den; det publicerade talet är 88 procent, och skillnaden är värd att hålla reda på om ni tänker använda den som tröskel.

Tre ytterligare förhållanden reser med förhöjt bedrägeri: avtalsvillkor gynnsamma för grundaren, komplexa ägarstrukturer och första rundor resta på överhettade marknader. Inget av dem är ett påstående om någons hederlighet. Det är strukturella drag synliga utifrån bolaget, och just det gör dem användbara.

Om utbredningen: upptäckt bedrägeri nådde 1,85 procent av de fondfinansierade bolag som grundats sedan 2000 och rest minst 10 miljoner dollar, och den löpande andelen steg från 0,11 procent 2003 till 0,67 procent 2021. Bland nyligen börsnoterade bolag hade de riskkapitalfinansierade 54 procent högre sannolikhet att möta bedrägeriprocesser än jämförbara bolag som inte tagit in det kapitalet.

Upptäckt gör mycket arbete i den meningen

Båda lagen landar i samma obekväma iakttagelse om följder. Forskningen från Toronto fann få belägg för att tidigare bedrägerianklagelser hindrade grundare från att resa kapital igen, och beskriver bedrägliga företagare som grundar nya fondfinansierade bolag utan men, vilket den läser som svag marknadsdisciplin. Författarna sätter slutsatsen rakt: den moderna riskkapitalmodellen kan själv skapa förhållanden som gör bedrägeri lättare att begå, svårare att upptäcka och mindre sannolikt att bestraffa.

Följ den tråden och utbredningstalet byter karaktär. En andel på 1,85 procent räknar fall som kommit fram genom åklagare, tillsyn, aktieägarprocesser eller pressen. Om kanalerna som lyfter fram och bestraffar bedrägeri själva är svaga, är den uppmätta andelen ett golv och inte en uppskattning, och det sanna talet ligger ovanför med en okänd marginal.

Fyndet om den överhettade marknaden är den del som lever nu och inte är historia. Bolag vars första runda föll i en överhettad marknad med svag tillsyn hamnade oftare i ett bedrägerifall senare. Den pågående finansieringscykeln kring artificiell intelligens frambringar exakt det förhållandet i stor skala, vilket betyder att markören skrivs på en årskull som finansieras i år och kommer att sälja till europeiska köpare resten av årtiondet.

Vad man gör med detta på måndag

För det första: läs styrelsen innan ni läser grundaren. När ni står i begrepp att göra ett fondfinansierat bolag till väsentlig leverantör, integrationspartner eller förvärvsmål, fastställ vem som kontrollerar dess styrelse. Grundarkontroll är markören på 88 procent, och det är ett faktum och inte ett omdöme. I Sverige ger Bolagsverket er styrelsen i en inhemsk leverantör; för en amerikansk leverantör får ni begära styrelsesammansättningen i granskningsmaterialet, och ett avslag är i sig en upplysning.

För det andra: kräv bevis ni själva väljer i stället för bevis ni får räckta. Stegen lär er att tillverkat bevis är den andra pinnen, så en tillrättalagd demonstration och en referenskund utvald åt er ligger precis där ett bolag under press skulle placera dem. Be att få tala med en kund ni valt själva ur en lista, be att systemet körs på era data, och behandla ett polerat alster som den svagaste formen av bevis och inte den starkaste.

För det tredje: tillämpa fyndet på ert eget hus om det finansierades in i denna marknad. Klättringen drivs av gapet mellan löftet och läget, så den skyddande handlingen är procedurmässig: ta ett missat tal till styrelsen det kvartal det missas, med en reviderad plan bredvid. Det felsätt forskningen beskriver börjar inte med ohederlighet. Det börjar när någon bestämmer sig för att sluta gapet i tysthet innan det märks.

Läs vidare: Antora tar in 550 miljoner för värme, inte el  |  Highland gav tillbaka en miljard innan den bad om en