Ett fredagsinlägg öppnade ett handelsärende igen
Fredagen den 24 juli, en dag efter att Europeiska kommissionen bötfällt Google med 890 miljoner euro enligt förordningen om digitala marknader, skrev Donald Trump på Truth Social att han omedelbart skulle inleda en utredning enligt Section 301 mot Europeiska unionen. Han anklagade unionen för att bestjäla amerikanska företag, sade att teknikböterna skulle rivas upp helt och utlovade en betydande tull på EU vid tidigast möjliga tillfälle. Europeiska unionen, skrev han, kommer att betala ett mycket högt pris.
Section 301 i Trade Act från 1974 är det instrument som samma administration använde mot Kina. Det låter USA:s handelsrepresentant slå fast att ett annat lands praxis är oskälig eller diskriminerande och belastar amerikansk handel, och därefter agera på det beslutet. Boten meddelades i Bryssel den 23 juli. Svaret låg i Washington inom tjugofyra timmar.
Mållistan skrevs i december
Det avgörande är inte hotet utan listan som redan finns. Den 17 december 2025 namngav USA:s handelsrepresentant nio europeiska företag som möjliga mål om EU fortsatte med vad kontoret kallade diskriminerande behandling av amerikanska tjänsteleverantörer: Accenture, Amadeus, Capgemini, DHL, Mistral AI, Publicis Groupe, SAP, Siemens och Spotify. Kontoret förklarade att USA inte skulle ha något annat val än att börja använda varje tillgängligt medel, och påpekade att amerikansk rätt tillåter avgifter eller restriktioner på utländska tjänster.
Inget av dessa nio företag hade något att göra med hur Google rangordnar shoppingresultat eller fakturerar apputvecklare. De står på listan därför att de säljer till den amerikanska marknaden, något som handelsrepresentanten ställde mot de mer än 100 miljarder dollar i direktinvesteringar som firmorna bär i Europa. För en svensk ägare är kopplingen omedelbar: Spotify, med huvudkontor i Stockholm, är det svenska namnet på listan, och bolaget hämtar en betydande del av sina intäkter från just den amerikanska marknad där en åtgärd skulle träffa.
Golvet hade redan flyttats samma morgon
Det finns en utgångspunkt innan någon ny utredning avslutas. Nya amerikanska tullar på 10 till 12,5 procent över 60 handelspartner, Europeiska unionen inkluderad, trädde i kraft klockan 00.01 samma fredag. De ersatte en pålaga på 10 procent enligt Section 122 som löpte ut den dagen, och de vilar på samma befogenhet i Section 301 som Trump åberopade timmar senare.
Ordningen är alltså inte ett hot följt av en möjlig tull. Det är ett tullgolv som steg på fredagsmorgonen, en utredning som meddelades på fredagseftermiddagen och en mållista publicerad i december som ligger bakom båda. Varje del är måttlig i sig. Tillsammans beskriver de en riktning.
Bryssel har redan vägrat förhandla om regelverket
Kommissionens hållning har varit konsekvent och den är ingen förhandlingspose: EU har den suveräna rätten att reglera ekonomisk verksamhet på eget territorium, och förordningen om digitala marknader är inte en bricka i handelssamtal. Den hållningen överlevde den förra rundan av tullhot och det finns inget tecken på att den mjuknar nu.
Under detta ligger en hårdare signal. I januari 2026 införde det amerikanska utrikesdepartementet visumrestriktioner mot fem europeiska tjänstemän som arbetat med förordningen om digitala marknader och förordningen om digitala tjänster. Visumåtgärder mot namngivna tillsynsmyndigheter, en offentliggjord mållista, ett höjt tullgolv och nu en formell utredning är fyra olika instrument riktade mot ett enda syfte under åtta månader. Här väger basfrekvenser tyngre än retorik, och basfrekvensen pekar mot upptrappning snarare än en snabb överenskommelse.
Exponeringen är avtalsmässig, inte politisk
Här ligger den praktiska förskjutningen. Tullar på varor har nästan aldrig berört programvara och professionella tjänster, så de avtal som styr dem skrevs sällan med pålagor i tankarna. Section 301 tillåter avgifter och restriktioner på tjänster, vilket betyder att en SAP-licens, en uppdragsbeskrivning från Accenture eller Capgemini, ett bokningsflöde från Amadeus, ett arvode till Publicis, en fraktfaktura från DHL eller en inferensräkning från Mistral för första gången kan bära en amerikansk handelsåtgärd. Om ert bolag köper från någon av de nio, eller från en leverantör som är beroende av dem, är frågan inte politisk. Den är en klausul.
Gör tre saker innan kvartalet stänger. Ta fram avtalen med varje namngiven leverantör och lokalisera bestämmelserna om lagändring, pålagor och skatter, och fastställ sedan vem som bär en ny kostnad. Fråga varje leverantör skriftligen vad de skulle föra vidare och med vilken framförhållning. Och där en amerikansk åtgärd på tjänster skulle träffa ett beroende av en enda källa, prissätt ett alternativ nu i stället för under själva beskedet. Inget av detta kräver att man förutsäger utfallet, och det är just poängen.
Läs vidare: Bryssel har satt ett pris på Googles sökdata | Dina affärsdata fick ett europeiskt AI-labb
