Ett förnyelsebesked med två dörrar
Mejlet gjorde vad förnyelsemejl gör. Det förklarade att Microsoft 365 nu innehöll Copilot, att abonnemanget skulle förnyas till ett högre pris och att abonnenten kunde godta ändringen eller säga upp. Två dörrar, tydligt märkta, och ett datum att välja före.
Det fanns en tredje dörr. Microsoft hade behållit en rad Classic-avtal som förde de gamla funktionerna vidare till det gamla priset, och den som ville ha ett kunde få det. Vad förnyelsebeskeden enligt målet mot bolaget i Australien inte gjorde var att nämna att Classic-avtalen fanns. De blev synliga först sedan en kund inlett uppsägningen.
Den 29 juli öppnade brittiska Competition and Markets Authority en egen granskning av samma förfarande i Storbritannien. Den prövar om kunderna fick de väsentliga uppgifterna om avtalen och om prisskillnaden som de behövde för att förstå sina alternativ innan de valde. Myndigheten har inte kommit till någon slutsats, och det är inte fastställt att Microsoft brutit mot lagen.
Det som kritiseras är utelämnandet, inte höjningen
Ingen hävdar att Microsoft var skyldigt att hålla sina priser. En leverantör får lägga till en funktion och ta betalt för den, och får avveckla en gammal nivå. Det tre skilda myndigheter nu prövar är snävare och obekvämare: är ett förnyelsebesked som ställer godta eller säga upp vilseledande när ett tredje och billigare alternativ ligger bakom uppsägningsknappen.
Den australiska stämningen sätter siffror på saken. Australian Competition and Consumer Commission gick till förbundsdomstolen den 27 oktober 2025 om meddelanden till omkring 2,7 miljoner abonnenter och pekade ut tre bestämda delar: ett blogginlägg den 31 oktober 2024 och mejl den 9 januari och den 13 april 2025. Personal gick från 109 till 159 australiska dollar om året, Family från 139 till 179. Ordföranden Gina Cass-Gottlieb uppgav att Microsoft utelämnade varje hänvisning till Classic-avtalen och dolde att de fanns tills abonnenterna satte igång uppsägningen. Myndigheten yrkar på sanktionsavgifter, förbud, ersättning till konsumenterna och rättegångskostnader.
Den italienska konkurrensmyndigheten prövar om Microsoft gav konsumenterna tillräckligt med uppgifter för att bedöma ändringen. Tre rättsordningar, tre system, och i vart och ett samma påstående: det billigaste alternativet fanns på riktigt och erbjöds inte.
Regeln som åberopas når längre än artificiell intelligens
Den detalj som betyder mest för var och en som säljer abonnemang är vilken lag CMA grep efter. Myndigheten öppnade inte ärendet enligt Digital Markets, Competition and Consumers Act, den ordning som byggts för företag med strategisk marknadsställning. Den öppnade det enligt den allmänna rätten om otillbörliga affärsmetoder.
Det valet tar bort den bekväma läsningen. Ett ärende enligt ordningen för digitala marknader säger något om Microsofts storlek och mycket lite om alla andra. Ett ärende enligt allmän konsumenträtt säger att normen gäller själva förnyelsemejlet, vem som än skickar det. Att baka in en funktion med artificiell intelligens i ett befintligt avtal och prissätta om vid förnyelsen är nu ett dokumenterat mönster med en pågående prövning knuten till sig, och det som prövas är upplysningen och inte marknadsmakten.
Vad man bör göra före sitt eget förnyelsedatum
Lärdomen på köpsidan är rak och värd att följa redan denna vecka. När en leverantör skriver att ditt avtal nu rymmer en assistent med artificiell intelligens och att priset ändras därefter, behandla då de två alternativen i brevet som dem leverantören valde att nämna, inte som hela listan. Fråga skriftligen om det finns en nivå som behåller dina nuvarande funktioner till ditt nuvarande pris. Här fanns den, både på Personal och på Family, för 25 pund mindre om året.
För den som själv säljer på abonnemang löper risken åt andra hållet. Uppsägningsflöden byggs oftast så att det billigaste erbjudandet dyker upp i det ögonblick då viljan att lämna är som störst, vilket skyddar marginalen förnuftigt och är precis den utformning tre myndigheter nu granskar. Frågan till det egna förnyelseflödet är enkel: finns det ett pris vi skulle ge om någon bad om det, och som vi inte nämner förrän någon försöker lämna? Är svaret ja är den luckan inte längre bara ett tillväxtgrepp.
Ändå: en granskning är ingen dom
CMA har varit tydlig med att den befinner sig i ett tidigt skede och inte har fastställt att Microsoft bröt mot konsumenträtten. Granskningar avslutas också utan åtgärd, och Classic-avtalen var verkligen tillgängliga för den som hittade dem. Microsoft gav dessutom befintliga abonnenter de nya funktionerna utan extra kostnad fram till att deras förnyelse förföll, vilket inte är beteendet hos ett bolag som vill fakturera i tysthet.
Inget av detta rubbar den praktiska poängen. Vad CMA än kommer fram till om Microsoft lyder den norm som nu drivs på tre håll så här: ett företag som ändrar sina abonnemangsavtal är skyldigt kunderna tydlig upplysning i tid om alternativen innan de väljer. Det är ett krav på utformningen, och det gäller vid nästa förnyelseomgång, inte när tvisten är slut.
Läs vidare: Microsoft tränade sina säljare att kalla Claude långsammare | Ett gratis tillägg kan läsa alla dina dokument



